onsdag 21 oktober 2009


Vrid upp volymen
Snälla höj så jag hör
Höj så jag hör inne i mig
Inne i bröstbenet
Höj volymen snälla
Så allt blir klart och skarpt och levande igen
Så allt blir bra igen

4 kommentarer:

Cässä sa...

Jag kan bara instämma! Men det kommer, rätt vad det är märker man bara att allt är annorlunda, utan att man egentligen märkt när och hur..

Stella Huber sa...

Yes, det ar det man gar och hoppas pa...

P sa...

Jag är ganska jättesäker på att dina diktrader inte betyder samma sak för dej som dom gjorde för mej, men jag tänkte att du kanske kunde vara intresserad av att höra min association iallafall?

Dom minnesbilder och känslor jag fick när jag läste din dikt var ifrån dom två gånger jag varit på nattklubben All Out Dubstep här i Stockholm och känt den brutala basen vibrera genom kött och ben och skapa en alldeles underbar välmåendekänsla i mitt sinne.

Igårkväll vid 04-tiden släckte jag alla lampor i rummet, andades djupt och långsamt och lyssnade på följande låt på så hög volym som mina öron och hörlurar tillät. Det var fantastiskt.

http://www.youtube.com/watch?v=Bb2IQYHdeGQ
(Och försök att tänka bort sången och den fåniga melodin från originallåten och lyssna istället på trummorna och Basen, the almighty motherfucking wobble bass!)

Stella Huber sa...

Man kan väl säga att du konkretiserade det jag menade på ett fint sätt :)

Jag blir helt glad, för jag får såna fina bilder i huvudet: Robet på nattklubb, shakeande (ja det ordet) med norrlandsguld i magen och kanske mister last vocal brevid sig....
:)(Antingen i det läget, om man är i det, så upplever man bara och tänker inte. Men i såna situationer, kan man ändå slås av den känslan, som jag skrev om, men man kan få den att glida undan för man är inbäddad...)

Låt till mitt inlägg, helt i
(över)klass med Kid Cudi ;) http://www.youtube.com/watch?v=MYRajKfZYb0