måndag 8 juni 2009



7 kommentarer:

Robert Pettersson sa...

Det där var några av dina ansökningsbilder till kursen förut va? Jag har för mej att jag fick se dom i sammanband med att du visade dina stora svartvita mörkrumskopior...har jag fel?

Stört skön spökmysig stämning i båda iallafall. Dom har båda den där typen av "fotorgrafisk tysthet" som jag gillar, d.v.s. att när jag börjar titta på bilderna så blir det tyst i huvudet och jag slutar tänka några sekunder innan jag kommer igång igen. Och det är nice :)

Mariell sa...

Å, Stella! Jag älskar den undre bilden! Jag associerar till en saga eller någon film. Det känns som e´tt ensamt barn som kommit vilse i natten och försöker gömma sig för faror, men glömmer att dölja sin skugga, eler nått...
Den är helt fantastisk!
Båda är jätte bra, men min favorit är den understa...
Kram på dig Schteeeela min Bela!

Katti sa...

Du är så häftig så det är inte klokt. :)

Sandra sa...

Helt underbara bilder Stella! Är så mycket känsla i bilderna, de väcker så många känslor och så många tankar. Tack för att du delar med dig, tack för att du delar med dig av dig själv och dina fantastiska bilder!

Den översta bilden ser ut som den skulle kunna vara fotad på en ödslig planet långt ute i rymdens mörker och att, det som jag förmodar är en människa, skulle kunna vara en helt annan sorts varelse.

Den undre bilden är så vacker. Känner också den där fina tystnaden som Robert beskriver. Finns så mycket mer i bilden än bara bilden... om du förstår vad jag menar. Tankar som svävar bort...

Massor med varma kramar till dig min fina vän

Anonym sa...

Den undre bilden är helt enkelt fantastisk! :)

Stella Huber sa...

Robert: Ja. den övre var med bland mina ansökningar. Bilderna är från samma tillfälle, en väldigt kall kväll vid Kalmar slott...
Mariel min mariel: Vad kul att höra ifrån dig! Saknar dig... Och tack för dina fina tankar.
Katti: Aaa jag blir så glad av dig!
Sandra: Jag tycker också den övre bilden känns som nån utomjordisk varelse, som står på den kala planeten, helt själv...Tack för dina fina ord Sandra, och många kramar till min lilla favorit ;)
Terje: En sån kommentar från dig gör att man nästan vågar tro på sig själv ;)

Leo sa...

den bilden högst upp är ju fett cool!