måndag 16 november 2009

Skymningssagor
Jag saknar er

5 kommentarer:

ellda sa...

Jag var inne och kollade på din blogg tidigare idag och var på väg att kommentera inlägget, men gjorde aldrig det. Är, som du märker, inne igen och var även denna gång på vippen att gå vidare till nästa blogg utan att skriva.
Det beror absolut inte på att jagi nte gillar bilden, tvärtom. Jag gillar den völdigt mycket men har svårt att utrycka mig i ord om den.
Men den känns lite som en bild tagen ur en saga, jag får verkligen känslan av att vara betraktare. Betrakta någon som jag tycker mycket om och som jag vill beskydda till varje pris, men att det kanske ändå inte går... Som om den som ligger där och sover är är en intet ont anande och snart kanske kommer vakna till en mardröm...

Jag tycker om den!

Kram Mariel

Stella Huber sa...

Det var ju roligt att du ändå skrev nåt då :)
Jag förstår vad du menar, ibland är det svårt att säga något om en bild. Och jag tycker faktiskt inte att man alltid behöver säga så mycket, det räcker med att man känner att man känner något.

Din tolkning låter som en variant jag mycket väl kan hålla med om när jag läser och tittar på min bild, även om det kanske inte var så jag tänkte. Fast å andra sidan tycker jag fortfarande det är svårt att säga hur jag tänker när det gäller mina bilder.
Jag ska träna på det.

Kamratkramar!

cissi sa...

en människa som sover är utlämnad.
i det slutna ögats linje finns en sårbarhet.
kanske är det det som skapar känslan av osäkerhet och hot?

(är det lana?)

Stella Huber sa...

Precis, det stämmer.
Och det med ögat stämmer exakt.
Och ja, det är Lana :)

Kram

mamma sa...

jag saknar dig med....