onsdag 26 augusti 2009









D R Ö M

11 kommentarer:

ellda sa...

Jag tycker mycket om den gråa bleka tonen i bilderna.
Den översta känns så barnsligt förväntansfull, med barnslig menar jag inte löjlig eller omogen, utan kännslan man hade när man var liten och förväntansfull. Och samtidigt lite vemodig och ensam.

Den endra ger mig kännslan av ett farväl. Eller möjligen ett "på återseende"... Den känns fridfull och vacker, trots att det är rörelse i den, eller kanske just därför. Jag tycker om det utfrätta som gör att man nästan inte ser huvudet på den bakre hästen, det ger mig ännu mer kännslan av farväl. Den vill dölja sitt huvud för att inte visa sin svaghet, sorgen eller vemodet...

Den tredje, det var länge sedan jag såg en dubbelexponering, du har inte jobbat med det så mucket på sista tiden va? Eller har du bara inte visat det här?
Den är spännande och ställer frågor.

Min fråga är, har du börjat skolan och hur är det i så fall?

Kram min Schtela!

Stella Huber sa...

Mariel min Mariel!
Det är så rolgt att få kommentarer, och spcielt när kommentarerna ar sa utvecklade som dina :)
Din tolkning av bilderna stämmer överens med min tanke... Känslan jag har är på något sätt barndom, drömmar man har, det rena...
Och vemodighet.
Bilderna är vår första uppgift här på Östra Grevie. Vi skulle på något sätt gestalta byn Östra Grevie, det var en mycket fri uppgift.
Så... Jag var ute på en liten promenad med Eva som är på bilderna. Vi träffade hästar och gick på den skånska slätten. Dubbelexponeringen är gjord innan vår promenad, det är faktiskt andra bilden jag tar med min nya kamera (Nikon F3, den är väldigt smidig när man vill göra dubbelexponeringar).
Ja, du har rätt i att det var länge sen jag gjorde dubbelexponeringar direkt i kameran, pga av att min digitalkamera inte kan det. Däremot så har jag gjort det i photoshop, titta på bilden jag la in 15 augusti.

Skolan är bra. Vi har ju bara varit här en och en halv vecka, så än så länge känns allt ganska nytt och osäkert.
Jag jämför mycket med hur det var på Forsa... Jag saknar vårt galna hus! Det är nåt man kommer ha med sig, den knäpphet som fanns där :)

Hur har du det? Vad gör du? Är du kvar på Ön?

Många kramar din Schtela

ellda sa...

Vad kul att jag tolkade rätt. Men inte så konstigt efterom du är en bra fotograf som kan förmedla ditt budskap.
Det låter så spännande, att gå på en ny skola och så...
Forsa kommer man nog alltid att sakna, det var något speciellt. Men du kommer att ha många fantastiska upplevelser och minnen från Östra Greve! (Kanske inte som vårat galna hus i Forsa, så många knasiga människor som vi kommer man nog alldrig träffa på en och samma gång igen...):)

Kul med en ny kamera! riktigt spännande, hoppas få se fler dubbelexponeringar gjorde i kameran även framöver. :)

Med mig är det jätte bra.
Jag har börjat plugga på Komvux, svenska c, engelsak a och historia a. Riktigt kul faktiskt. Plus att jag jobbar extra som vikarie då och då, på mitt jobb som jag hade i sommaras, trivs jätte bra där!
Så ja, jag är kvar på ön, men till nästa höst, i alla fall om jag inte kommer iväg tidigare, så är planen att jag skall flytta här ifrån. Till Sundsvall och läsa bildjournalistik, med Anna...!

Kram din Mariel

Katti sa...

Vad kul att du har kommit igång där nere! Och att du gör sådana fina, analoga bilder som vi får titta på.
Jag hoppas du har det fortsatt bra och att jag kan komma och hälsa på dig någon gång i framtiden!

Kram till dig!

Anna sa...

Stella, du skulle sett mitt leende när jag läste "DRÖM" längst ner i inlägget, för det var precis en drömkänsla som jag fick när jag tittade på bilderna. Speciellt de första två. Jag tycker så mycket om dina ljusa exponeringar - jag har alltid varit så rädd för att överexponera själv, men du inspirerar mig och får mig att vilja leka med ljuset och det vita.

I den tredje bilden tycker jag så mycket om ränderna och hur ljuset spelar i kvinnans hår. Dubbelexponeringen ger en sådan härlig rörelse till bilden tycker jag.

Hoppas allt är bra där nere i söderland! Kram!

Stella Huber sa...

Gud vad kul att fa komentarer! Ni gor mig sa glaaaad!

Katti: Ja det ar jattekul, de har bilderna var ju fran vart forsta projekt "ostra grevie", nu ska jag borja med projekt "forandring". An sa lange har jag bara funderat och skrivit, men det ar steg 1 :) Sa smaningom kommer det bilder ocksa :)
Ja, kom och halsa pa, det vore sa himla kul att ses! Du ar alltid valkommen :) Jag kommer formodligen till stockholm igen ocksa, och da kommer jag till dig, var sa saker :)

Kraaam!

Anna: Vad bra att min ide kom fram och vd kul att du blir inspirerad, det tar jag som ett gott betyg ;) Sjalv var jag ganska nervos innan jag visat lararna mina bilder, jag tankte att de kanske bara tycker att jag gjort en grej av det, om du forstar vad jag menar. Och det var ju forsta gangen jag visade bilder for dem ocksa (sen sa kan det tillaggas att en klasskamrat till mig sa att de var alldeles for ljusa.. :) ) Men: jag fick jattebra kritik och sken som en sol hela dan :)
Jag gillar ocksa haret i dubbelexponeringen, och hur bakhuvudets har gar in i ansiktet i henne till vanster.

Hoppas du har det bra i nordland! Kram! ps saknar norrlandskan, skanskan kan inte tavla med den :)

Cissi Svärdström sa...

Ja, visst är det en drömsk sommar över bilderna. Den första har mycket av lycklig barndom över sig, för mig är det början av 50-talet. Den sista bilden har också en somrig lätthet över sig - kanske 2 kompisar som just varit vid kiosken och köpt lite godis - eller kanske träffas de på skolgården under en rast.
Hästarna, - de står för luft, flykt och frihet...
kram cissi

Stella Huber sa...

Det ar barndom for mig... Och drommar. Man drommer och onskar saker...

P sa...

Jag känner mej larvig. Jag vet att jag inte borde känna mej så, men jag gör det iallafall. Jag är nämligen lite kär i dom här bilderna.

Att bläddra fram och tillbaks mellan bilderna ger mej inga svar, men jag trivs så mycket i tillståndet jag hamnar i när jag kollar på bilderna så jag kan inte låta bli.

För mej är det smått ofattbart hur man kan få verkligheten att bli så...overklig, i brist på andra ord, med enbart hjälp av bildbehandlingsteknik. För det är ju det subjektiva valet av exponering och mörkrumsarbete som gjort att bilderna ser ut som dom gör. Och det är så coolt att bilder inte behöver vara "rätt" exponerade för att fylla en med känslor, associationer och upplevelser.

För den översta bilden tycker jag inte känns som något annat än svensk landsbygd under tidigt 1910-tal, hästbilden som en minnesbild och den sista bilden får jag någon slags känsla av att jag tittar genom vår resande familjs bilruta som barn och inte förstår vad dom där okända tonårstvillingsystrarna pysslar med egentligen.

Så för att få ordning på den här triptyken är jag glad att du satt ordet "Dröm" till, för jag instämmer med dom andra och vill påpeka att jag också känner starkt att jag faktiskt sett den där flickan med klänningen och metspöt. Jag vet inte om jag har rätt, men i mitt huvud är den där utfrätta pinnen ett metspö iallafall.

Det här blev en rätt splittrad kommentar, men jag ska försöka knyta ihop den någorlunda iallafall: Tack, Stella, för dessa fina analoga(bult, bult) bilder som jag och alla andra får se. Jag hoppas att det här inlägget inte uppfattas som bara en massa rövslick - jag tycker bara bilderna är så bra, helt enkelt :)

Stella Huber sa...

Robert, jag blir så himla himla glad av det du skriver.
Så himla fint.
Du får gärna vara lite kär i mina bilder, det är nog det finaste någon sagt om dem :)
Jag blir så glad när nån känner något, och ännu gladare när denne någon berättar det :)

Vad "metspöt" är ska jag kanske inte avslöja, det får du fundera på ;)

Bilderna är analoga så du behöver inte bulta... Det blir verkligen något helt helt annorlunda än digitalt.

Saknar dig! Hoppas du kommer ner till Malmö snart och hälsar på. Jag håller just på att fösöka hitta någonstans att bo, sen igår har jag varit och kollat på 5 st lägenheter/rum... helt otroligt men folk har faktiskt ringt mig, jag la ut en annons på blocket igår, och sen dess har 4 stycken mailat och 6 stycken ringt :)
Så förhoppningsvis ska jag hitta nåt... :)

Många många kramar till den fina kattsprängande knäppskallen Robet.

P sa...

Jag hoppas att du fått tag i en lägenhet vid det här laget, så att du inte behöver sova under brofästen och på nattöppna mackars toaletter eller annat icke-komfortabelt hela vintern. Och att hälsa på i din lägenhet lät ju inte heller så dumt. Jag skulle kanske kunna kombinera det på så sätt att jag går på ett studiebesök på skolan som jag vill gå nästa år, PLUS att jag hälsar på dej och din skola och din lägenhet och ditt malmö och ditt kattet ;)

Och du...med bultandet menade jag ju hjärtslag, inte knytnävsslag, din lilla toka ;)

Kram på dej, Hube!